Hörneå bys hemsida www.becken.se
Sommarkåseri
av Ann-Katrin Lagnefeldt
Först vill jag skicka en hälsning till distansskribenten Rune Öström, Rosersberg från en f d Örejänt´ som på 60-talet åkte med den blå skolbussen som tog oss till skolan i Nordmaling. För visst var väl bussen blå? Min klass hade Ellen Johansson som lärare och bättre start i skolan kunde man nog inte få. Vi lärde oss viktiga sker som ännu sitter i ryggmärgen, för att inte tala om när vi hade svenska i mellanstadiet. Vi lärde oss att stava, avstava (vem kan det idag) och så skrev vi diktamen och skrivstilen tränades på snedlinjerat papper. I klassrummet fanns en tramporgel. Jag var mycket närsynt vilket snart uppdagades av fröken och jag var tvungen att sitta längst fram tills att jag fått mina första glasögon. Inte kul, något av detta och jag blev naturligtvis retad för mina glasögon.
Jag och maken har gjort två vändor till mitt föräldrahem i Öre som jag samäger med min syster. Det är mycket som behöver göras för huset har stått tomt länge. Vi röjde runt husen och en bit ner mot älven i juni och när vi nu kom upp igen i augusti kunde vi ju konstatera att ödra, dvs lövslyet, återigen täckte hela åkern nedanför huset, den som vi slitit så med med röjsågen. Nåja, det var i alla fall bättre sikt mot älven och nästa gång ska vi fortsätta med röj- och motorsåg.
Två av våra barn var också med till Öre plus deras respektive. För de senare var det första gången de var så långt norrut, i landskapet Ångermanland, som Öre ju ligger i även om länet är Västerbotten. De var nyfikna på omgivningarna; så vad finns att se däromkring förutom Örsten och älven? Jo man åker på smala vägar till Kråken där vi köpte rökt sik, vidare till Järnäsklubb och Olofsfors. En kväll tillbringades på Olofsfors kafe med musikquiz och där ”knep” vi andra pris. Inte min eller makens förtjänst men de yngre i gänget kände till varenda låt, nästan.
Bild 1. När vi inhandlade förnödenheter på Coop i Nordmaling så blev vi nyfikna på skylten ”HAMN”. Jo men visst har ju Nordmaling en hamn men det var nog länge sedan skutorna lade till där. Vi rattade i alla fall bilen ner till hamnen och fann fina vyer.
Bygdegården är en riktig pärla som kan hyras för billig peng. Dotterns sambo, en urstockholmare blev eld och lågor när han insåg att Öre har en bagarstuga så det blev tunnbrödsbak med efterföljande pizzabakning. Det tog ett halvt dygn att värma upp bakugnen till rätt temperatur och Kalle skötte detta med den äran. Han hade aldrig bakat tunnbröd förrut men det kunde man inte tro. Utrustning fanns att låna i stugan och det var inte alls svårt, minnena av min barndoms brödbak fanns där. Himla roligt att baka tunnbröd igen och så gott det blev med rökt sik.
Bild 2. Mästerbagarna Kalle, Julia och Sofia.
Bild 3. EFS missionsmöte 1970-tal i Öre.
På en vägg i samlingssalen hängde inramade foton från 70-talet då byns missionshus fortfarande hölls igång. Min mor kunde skönjas på ett foto och jag kände igen en hel drös bybor som nu alla är borta. Liksom predikanterna. Till min stora glädje fanns i stugan även en donerad släktforskningspärm med gediget material. Jag kunde med denna utredning få min egen släktforskning verifierad angående anor i byn från 1400-talet och framåt på min morfars Adolfs sida. Det var en riktig höjdare att få detta verifierat.
Bild 4. Kafé Lotsen i Järnäsklubb.
En regnig dag var vi till Kafé Lotsen i Järnäsklubb. En riktigt god fish &chips valdes och ack så gott det var, och trevlig service därtill. I sommar har stället drivits av ett Stockholmspar med gedigen krögarerfarenhet, bl annat från Sandhamnskrogen i Stockholms skärgård. Det visade sig dessutom att den ena av kockarna har anor från Kråken. Så liten världen är.
Vi intog avslutade vistelsen med söndagslunch på Olofsfors Herrgård men tyvärr blev detta inte någon kulinarisk upplevelse. Jag tror att just den kocken har en del att fundera över där.
Bild 5. Här sitter distansskribenten och funderar på hur hon ska få sin trädgård att bli just så här som i Tintagel.
Nu är vi hemkomna från en rundresa i Cornwall och Devon Jag har ju läst så många trevliga böcker som utspelas i små pittoreska orter i just Cornwall och Devon. Jag blev inte besviken, överallt fanns fina byar och små städer. Engelsmännen vårdar sina kulturskatter och det var så mycket att uppleva. I Tintagel besökte vi ett litet museum, beläget i ett underbart fint hus från 1380-talet, där det på 1800-talet var inrymt ett postkontor. Se bild 5. Observera det kurviga taket. På baksidan fanns en underbar trädgård där distansskribenten gärna hade stannat länge, länge.
Ann-Katrin Lagnefeldt, 2024-09-24
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se